It's a small crime And I've got no excuse

jag vet inte hur man gör att leva utan smärta. jag håller fortfarande på att vänja mig med att vara så lycklig jämt. det känns så fel, det känns inte normalt. hur kan allt vara så bra? det måste vara något som inte är rätt. så jag fantiserar, jag föreställer mig att allting inte är så bra som det är i mitt huvud och jag kan ligga där på natten och gråta, utan att egentligen ha någon anledning. och när jag kommer på mig själv med att fantisera, hoppas jag att något händer så att jag får gråta på riktigt utan att det är på låtsas. jag hoppas att den jag älskar ska vara otrogen eller lämna mig, jag hoppas att han ska skadas eller dö bara för att få gråta på riktigt. jag vill känna smärta, jag vill känna att jag lever.

RSS 2.0