disappointment

jag känner besvikelsen här hemma, den är enorm.
mamma som blir irriterad vad man än gör, och
jag försöker att inte ta åt mej då jag vet att det
inte är mitt fel att hon är sur. men det är svårt,
även om jag en gång skrek så att hon blev tyst
och förstod att hon gått för långt.

just nu har jag en sån stor lust att
göra det man absolut inte ska göra,
som jag själv säger till andra att
det inte är värt det. och jag vet att
jag skulle göra många besvikna
om jag skulle göra det.
men jag vet inte om jag kan låta
bli om tillfället ges, och det skrämmer mej..

frågan har jag fått flera gånger, speciellt idag.
och jag har ingen aning om vad jag ska svara
eftersom jag inte vet vad jag vill.
jag vill, men ändå inte. ååh, ångest.

/when shit happens

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0