u're no1 2 me know

har trampat vatten länge nu för att inte
drukna i mig själv. kroppen börjar få
slut på krafter. min känslor och tankar
drar mig neråt istället för att skjuta mig
upp i himlen.

är så rädd för att berätta, för att öppna
upp hela mig. mitt förtroende måste vara
förtjänat, men ibland bildas det en blindhet
som gör det svårt för mig att se sanningen
i vissa ord som sägs.

det är en tröst att skriva orden
som bildar detta stycke.

/when shit happens

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0