oh, why did you go?

paniken kommer som alltid när
känslor börjar bli inblandade.
vill kunna berätta, men kan inte
på grund av mitt eget löfte.

men snart spricker det,
jag behöver axeln att gråta ut på..

skulle vara så enkelt om du
fortfarande var kvar här..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0