"..och sen kom du"

vågar inte erkänna för någon att på kvällarna
så ligger jag där, långt ifrån själv, men ändå
så gråter jag? varför kan jag inte vända på mig,
sträcka ut handen och sen säga som det är?
varför vågar jag inte berätta?
jag berättade lite igår, och då tog det år innan
jag somnade. vill inte såra dig verkligen inte,
jag älskar dig och vill aldrig vara utan dig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0